Det finns mycket som jag hatar just nu... som: pissvädret, plugget, ensamhet, tårar som aldrig tar slut, mitt hår som vägrar lyda, låtar som inte går att skriva klart, sömnlösa nätter, killar som beter sig som apor, tjejer som snackar en jävla massa skit. Ja, ni kanske redan har gissat, men just denna fredag är temat hat.
Jag hatar hat, jag hatar att jag faktiskt har användning för uttrycket "jag hatar..."nuförtiden. Det är ett starkt ord och man vill ju helst inte erkänna det, men tyvärr finns det mycket att hata. Det är sjukt svårt för mig att förklara vad jag tycker att hat är... jag tror att för alla är det olika saker. Vissa känner aldrig av sitt hat. Andra lever sina liv i hat, vare sig de vill det eller inte.
För mig sitter det som en fet klump halsen och magen, en klump som växer nuförtiden. Jag blir så arg på allt, på alla. Allt är så förutsebart och jag hatar det. Det finns ingen som vill åka till Buenos Aires med mig nu, spontant på en fredagseftermiddag. Det finns ingen som vill ut och dansa i regnet med mig. It's all so fucking boring, we're all rotting and nobody gives a shit. Jag hatar att klumpen finns, jag hatar att hat finns överhuvudtaget. Om det inte fanns skulle jag kanske kunna ruttna lika lyckligt som alla andra...
Men i slutändan kan vi inte ta bort hat, det är något som finns inom oss alla. Något som jag tycker att man inte borde ignorera, utan acceptera. Hat är bra på ett sätt därför att när man ogillar något så mycket att man "hatar" det så vet man att det är dags för förändring. Så är det för mig iaf, när jag verkligen hatar något så är det något som hojtar till inom mig. Något som berättar att det har gått för långt. Man måste bara se till att höra skriket. För gör man inte det blir allt negativt, då växer bara klumpen. Alltså är det okej att hata LITE så länge att man har drivkraften till att förändra lite shiiieet.
Hate a little, love more... A hell of a lot more...
LoVe
xxoo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar