Take me away, into the night. Out of the hum of the street lights.

Klockan är nu 2.54 och jag har precis kommit hem... Varför blogga nu? Jaaaaaa, jag vet egentligen inte... jag känner liksom helt enkelt bara för det, det är alltid vid den här tiden som man börjar filosofera!
Vart ska man börja? Ikväll har jag tänkt på mycket, samtidigt som jag svävade runt på stan. Jag har tänkt på människor som jag saknar väldigt mycket, människor som inte längre finns. Det är alltid på sånna här kvällar, när alla är som gladast då jag tänker på de nära och kära som jag har förlorat. Jag har även tänkt på hur klyschigt allt är, hur vi alla ska vara så "originella" hela tiden... men tittar man omkring så märker man att alla ser exakt likadana ut. Just look around. Det är sorgligt hur vi alla tror att vi skriver våra egna berättelser när dom egentligen redan är skrivna och förutsedda. När vår framtid ligger i händerna på andra.
Vi ska alla gå på gymnasiet och gå ut med bra betyg så att vi kan få ett bra jobb för att kunna försörja oss. Handlar inte allt detta om pengar? Är inte det, det som är målet i alla våra berättelser? Men här är den sorgliga sanningen bitches, och det är att vi alltid kommer vilja ha mer, det spelar ingen roll hur många bilar eller cribs vi äger. Därför är det lika bra att bara skita i all jävla onödig skit och bara leva på... well... nothing... Därför att i mina ögon är inget ALLT (sug på den karamellen ett tag :p).
Anyways peace out bitches. Sov gott, dröm sött, I know I won't.
Här kommer fett konstiga bilder som jag tog idag på svenskan.
Sleep tight, don't let the bed bugs bite.

Fuck you

LoVe

xxoo