söndag 12 februari 2012

It hurts to miss you, but you are definitely worth missing

Ibland går det bara inte. Jag kan inte förklara mer eller bättre än så... Ibland går det bara inte. Det går inte att göra något annat än att bara ligga och vrida sig i sin säng hela dagen, det går inte att stiga upp, det går inte att plugga, det går bara inte.
Jag lyssnar på Bon Iver och längtar efter landet och långa filmer... Sådana filmer som känns som att de aldrig kommer ta slut. Jag längtar efter att få sitta i den vita soffan med min syster och bara gråta. Jag önskar att vi alla var där nu och såg på film och jag önskar att det hade regnat hela dagen. Jag önskar att jag sen på kvällen kunde lägga mig bredvid farmor och somna till ljudet av hennes snarkningar. Jag har många önskningar idag och saknaden är så stor att mitt hjärta hoppar över slag. Man uppskattar ibland inte det fina man har tills man förlorar det... Om exakt en vecka kommer det ha gått exakt två år sedan jag fick reda på att jag skulle förlora den viktigaste personen i mitt liv... Men när jag tänker efter så var det den dagen som jag förlorade henne på riktigt.. Har fan aldrig känt mig så ensam. There I said it, now you know. 








LoVe
xxoo

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar