Jag tänker på London... Idag känns det som att jag bor där men är här i Sthlm på en sjukt lång och tråkig semester. Det är första gången på länge som London känns som mitt hem och det gör mig rätt så lycklig. Det kan bero på att jag lyssnar på pappas låtar och drömmer om tiden då jag brukade somna på golvet i studion, medan mamma och pappa jobbade. Shit det känns inte alls som så länge sen... Men fan, det var ju vidrigt länge sen... Och nu så är man 16år... Crazy bananas.
Men så kan det vara. Tyvärr så uppskattar vi de fina småsakerna alldeles för lite när vi väl har dom och tillbringar för mkt tid på att titta tillbaka med längtan senare i livet. Men idag älskar jag min längtan, jag älskar att lyssna på pappas musik, jag älskar att låstas att jag fortfarande är fem, jag älskar att jag kan släcka och ligga min säng fast att det är soligt ute, jag älskar att bara vara. Jag kanske inte kan få på mig mina hello kitty pyjamas längre och jag kanske är lite för gammal för att hoppa upp i pappas famn... men jag kan fortfarande tillåta mig själv att titta tillbaka... titta tillbaka och le.
Uppskatta det fina ni har HELA TIDEN, det ska iaf jag.
Sjuuuuukligt gamla bilder!!!:
LoVe
xxoo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar